Omslaget får mig att minnas helgerna då "Sköna söndag" stod på i bakgrunden på morgonen. Det där tv-programmet med intervjuer, blommor och modevisningar. Vi bodde i vårt lilla radhus, solen låg på och lyste upp hela vardagsrummet. Det rum där två skinnsoffor trängdes med ett glasbord och Ikeas Billyhyllor. En vägg var klädd i sån där korktapet, den var mycket rolig att pilla på.
I bokhyllan förvarade min mamma bland annat sparade flanobilder, som hon själv gjort. Ni vet såna där man kan sätta fast på en tavla och ha när man berättar sagor för barn. Hon hade gjort hela familjer, till och med så politiskt korrekt att jag tror att de var från blandade kulturer. Dessa älskade jag att leka med. Och på tal om min mamma, hon hade exakt sån där frisyr, den glansiga pagen, där hon satt i den fluffiga skinnsoffan. Hon satt väl där och försökte höra något av vad Sköna söndag-tanten i blommig klänning sa på tv:n, medan vi barn stojade omkring i vårt härliga 80-talsvardagsrum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar