torsdag 20 oktober 2011

Stunden

Såg den här texten häromdagen och den fastnade. För visst är det så ibland? Man kommer på först efteråt hur härlig en stund var, man värdesätter den inte lika mycket just när den pågår.Det är lite synd och jag kan känna mig stressad över det ibland. Speciellt när det gäller barnen tycker jag, för de växer ju upp och allt går så fort där. Jag kan känna att jag ofta inte är fullt närvarande, det är mycket som ska fixas samtidigt som man är med dem. Så mitt löfte är nu att vara mer med. Med på riktigt alltså, inte försöka bolla fem saker samtidigt. Jag kommer inte lyckas fullt ut, men jag kommer att bli bättre, det har jag bestämt!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Får ångest över det. Alla säger att man ska njuta av bebistiden. men man är ju så trött och det är fortfarande massor som behövs göras. Blir deppig när jag tänker på att den här tiden är så kort och att jag inte bara kan "vara där" helatiden.

Celine sa...

Ändå är det oftast under just bebistiden som man är där mest. Sen jobbar man ju och träffar barnen några timmar om dagen bara. Just bebistiden är ju väldigt intensiv tycker jag, det är så mycket fokus på varje litet moment. Mat, sov, stimulans osv. Man är som i en bubbla. Sen bleknar allt snabbt och nu kommer jag inte ens ihåg hur det var att ha en bebis. Tur att jag knäppt många kort som kan hjälpa mig att minnas i alla fall!

Anonym sa...

Ja bebistiden är kort och jag undrar ibland om jag verkligen njöt tillräckligt. Men samtidigt, var den verkligen så njutbar? Jag tycker det är roligare när barnet blir lite större och kan kommunicera mer samtidigt som man får "tillbaka sin kropp". Fast ändå undrar jag om jag inte borde prova en gång till; att uppleva en bebis. Vi får se... Men jag tror som C att man är rätt närvarande när man tar hand om en bebis.

När det gäller närvaron när barnet är större håller jag med om att det kan vara svårare. Men jag försöker sträva efter att bara göra det absolut nödvändiga när jag är med mitt barn. T.ex. måste jag kanske laga middag, men kolla mobilen och tömma diskmaskinen kanske jag inte måste göra. Jag tror det gäller att skapa sig vanan att bara sitta med barnet och att inte stressa upp sig över allt det praktiska. Mitt mål är att inte bli en sån där förälder som alltid går och pratar i mobilen när jag är med mitt barn.

Celine sa...

Precis, det är det jag ska bli bättre på! Jag är så målorienterad, jag vill liksom beta av allt och bli klar hela tiden. Men jag måste ju inte bli klar med all tvätt och disk precis nu... Och det här med smartphones, inte så smart egentligen om man tänker ur ett familjeperspektiv.
Jag gillar förresten också tiden efter bebistiden bättre. För mig blev den som ett vakum, där man inte riktigt hänger med i världen utanför, för att ens egen värld är för stor typ. Den är jag färdig med!:)