Pojke flicka

Igår hittade jag V sittandes i sin dockvagn. Hon läste för nallen och dockan Olle. Hon tar väl hand om dem, hon tröstar, bär och lindar in i filt. Vi har aldrig köpt särskilt många mini-hushållsgrejer till V, jag har inte velat styra in henne för mycket på en pryl. Jag har heller inte velat uppmuntra till såna lekar där man leker att man gör sånt som vuxna gör, som att städa och laga mat till exempel. Jag tänker att hon får nog av de lekarna på förskolan och vill istället uppmuntra till fantasilekar och byggande bland annat. Jag gjorde likadant med O, fast tvärt om. Han fick en spis och en docka, tyvärr blev han inte lika hooked på dessa saker som på sina bilar. Det är väl förresten bäst att jag påpekar här att jag aldrig tvingat mina barn att leka med vissa saker, bara erbjudit fler val och försökt uppmuntra till mer mångsidig lek.

Det är ett känt faktum att flickor tenderar att leka mer hushållslekar där de efterhärmar vuxna, medan pojkar oftast leker fantasilekar, som handlar om typ rymden och dinosaurier. Och jag tycker mig verkligen se detta hos mina kottar. Så igår sa jag till snubben att vi verkligen måste fixa en docksäng och såna grejer till V, för hon älskar ju det där.

Jag tar en bild där hon sitter och gör det där typiskt "tjejiga". Men när jag sedan tittar lite mer noggrant på den här bilden, så ser jag att det är ju en bild på en bil som hon sitter och tittar på. Då slår det mig att vi ser först och främst det vi tror att vi ska få se. Vi förstår vår omvärld utifrån våra tidigare erfarenheter och förutfattade meningar. Om min son O hade suttit så där hade jag kanske istället sett ett barn som kollar in en schysst bil, istället för någon som tycker om att vårda och ta hand om sin docka och nalle. Något att tänka på, eller hur?