Domedagen

Jag läser på aftonbladet.se och ser detta:

Jag tänker på att såna här budskap kastas ut på oss ibland, mer eller mindre ofta. På ett sätt är det konstigt att man bara bläddrar förbi och läser vidare längre ner på sidan. Men å andra sidan, så länge som nyheter om banting och kändisar finns där bredvid är det svårt att ta detta med hotet mot mänskligheten på allvar. Den dag det är allvar hoppas jag att det allvaret får allt medialt utrymme som går att frambringa. Den dagen vi konsumenter inte längre är intresserade av Hollywood, bantning och pengar, då är det allvar. Då möjligtvis är domedagen här.

Barnprat

Lilla V har varit i farten och jag har ungefär 15 såna här bilder i telefonen. Jag har suttit och kvällsjobbat i soffan samtidigt som kottarna har kollat in Bolibompa. Jag har inte varit en bra mamma idag, noll tålamod och trött. Så fantastiskt när O ändå säger att jag är världens bästa mamma när vi säger godnatt. Tur att de är så förlåtande, de där små barnen. Imorgon ska jag vara en bättre mamma (det tänker jag varje kväll).

David=Titanium

http://open.spotify.com/track/1x6ACsKV4UdWS2FMuPFUiT


Den här snubben är ju briljant! Finns det någon annan som sprutar ur sig så många hits varje år? Han måste dra in så mycket cash att det är löjligt. Ett riktigt smart drag är att använda en skön och maffig soulröst till housebeats. Mycket bra kombo, mer sånt! 

Önskelistor

På tal om jul, mina barns önskelistor gör mig lite förvirrad.

O önskar sig "årets roligaste spel: Hattsmällan!" (det känns inte som hans egna ord, tv-reklam eller?!) och V önskar sig en krokodil och skägg. Tur att jag har handlat färdigt alla klappar till dem.

Julhets

Idag blev det min tur att vårda sjukt barn så då har jag passat på att julhetsa. Det här är det enda som kommer att ske i julväg i det här huset, det är ingen idé att plocka fram pynt när vi packar ner resten av våra prylar.  Jag har dragit ner på julambitionerna rejält, vissa jular har jag teman på både paketinslagningen och pyntet. I år köpte jag pappret på Åhléns och snöret på Clas Ohlsson. Och lussebullarna hoppar vi över, jag älskar dem men barnen diggar dem inte alls. Så nu är jag redo för julen, det är bara att knacka på!

Flyttperfektion

Mysigt vardagsrum, verkligen.

Som bekant så flyttar vi ganska ofta. Inte för att vi måste, utan för att vi helt enkelt verkar gilla att flytta. Så länge som vi har bott i det här huset har vi aldrig bott någonstans tillsammans, 2,5 år har det blivit. Men efter denna flytt får vi inte röra på oss mer, inte utanför det området och inte på 15 år i alla fall, för nästa höst börjar O skolan. Det känns bra att redan nu ha en regel för det, eftersom vi är så impulsiva.

Inför varje flytt tänker jag att den här flytten ska bli så nära perfektion som man kan komma. Vi ska vara ute i god tid, rensa och bara behålla sånt som vi verkligen tycker om, och packa smart så att man hittar allt lätt sen. Det börjar alltid bra, sisådär två månader innan. Jag rensar och packar fint och sorterat i flyttlådorna. Sen börjar det sakta spåra, ljusstakar hamnar bredvid mjöl och barnens regnkläder. I det sista skedet står man desperat och trycker ner de återstående prylarna i alldeles för små plastpåsar som ändå bara går sönder. Nu är vi i det där skedet alldeles innan det går åt skogen, alltså precis innan man tar till plastpåsarna. Fasen då, att jag aldrig ska lyckas med den perfekta flytten.

Paris

Nu när jag har kommit hem från en resa har jag börjat se fram emot nästa. Det är ganska långt till den, vi ska leva oss igenom hela vintern först. Men sen blir det Paris, minus barn, plus kompisar. Min pappa bor i Paris och har gjort det under hela mitt liv. Så jag har spenderat en del tid där, ändå känner jag mig inte hemma i den staden, det kan ju bero på att jag aldrig har lärt mig prata franska. Det är ju en ganska viktigt detalj för fransmännen. Men jag gillar att vara där i lagom långa perioder, max en vecka ungefär, sen vill jag hem till kära Stockholm igen.

Julen kom visst hit

Det blev ganska bra julfeeling här på eftermiddagen, så som jag planerade för, minus bullarna. De hann jag inte med, men kottarna kompenserade det med väldigt många tomtar, granar och änglar. När jag inte hjälpte dem satt jag bara och tittade på, det var så härligt att se dem helt superfokuserade  på något. Det fick mig att tänka på att vi pysslar för lite, kanske jag kan bli bättre på att starta upp sånt. Vi får se efter alla flyttbestyr, jag för min del har svårt att fokusera på något alls bland alla flyttlådor. Ska bli så skönt att bara få packa upp allt på vårt nya place, elva dagar kvar! 

Akuten del 2

Nu är det dags för andra halvan av familjen att åka till doktorn. O vaknade med feber och mannen har ont i halsen. Det är jag som sköter sjukhusbesöken annars, men nu fick jag iväg min småsjuka hälft efter mycket om och men. Vi var överens om att det är lika bra att han också kör ner en sån där sticka i halsen... Tills det var dags att åka, då ville han absolut dra sig ur, han har nån form av sjukhusskräck nämligen. Han frågade med darrande röst efter patientbrickorna, han har inte varit hos läkaren sen de tog bort dem, för typ tio år sen...

Ja, så spa-dagen är med andra ord inställd. Men vi ska göra det mysigt ändå, jag ska åka till Panduro och köpa pyssel som barnen kan göra julklappar av, det blir en lagom svettig aktivitet för febriga småkottar. Jag känner så mycket julstämning att jag kanske till och med slår till på en bulldeg, mitt bland alla våra kartonger!

Mer gnäll

Häromdagen skrev jag om Försäkringskassan, nu är det dags igen... Det här med #apoteken, det blir jag galen på! Sen de blev privata har jag inte gjort ett enda besök där som inneburit att jag uträttat det jag ville. Det är långa köer, outbildad personal och mediciner som inte finns i lager. Igår bad jag läkaren välja ett penicillin som han trodde skulle finnas i lager. Han valde en mycket vanlig sort och berättade att anledningen till att apoteken inte har mediciner inne längre är för att det är dyrt att ha stora lager. När jag väl kom till apoteket i fråga var såklart denna vanliga sort slut ändå. Men jag kunde få två småflaskor i alla fall, om jag kunde tänka mig att betala 50 kronor mer. Och det kunde jag såklart, med ett sjukt barn gör man vad som helst. Och det är väl precis det som de nya apoteken noga räknat ut.

Andra halvan

Intressanta samtal med en av de starkaste människor jag känner

Galna och glada mammor, tack för ikväll!

Resten av dagen har ägnats åt relationsbyggande aktiviteter. Först fika på Söder och sen middag på Gamla Enskede matbod. Tyvärr är jag fortfarande trött av jetlag så jag är redan hemma. Men det är skönt med tidiga kvällar ibland! Imorgon kommer den där överraskningen att ske, den stora spa-dagen som min man varit så snäll och ordnat. Det blir en perfekt söndagsaktivitet!

Akuten

Den här dagen har varit lite småstressig: frisören, snabbträning och besök på akuten har det blivit hittills. Det är inget allvarligt, men V har haft feber så länge så det kollar vi upp nu. Hon älskar att gå till doktorn, säger hej och sätter sig och gapar stort på kommando. Hon tycker till och med om att få stick i fingret... Oj, nu fick vi resultatet här, halsfluss it is. Stackarn, nu hämtar vi upp medicinen genast!

Räkfrossa

Ligger i soffan under filten. Är trött, frusen och mätt på räkor. Skulle titta på Idol men 4:an hackar på vår tv. Istället har jag letat schyssta inspirationsmiljöer, här är några:

Sjuka barn, en nyhet?

Nu är det tydligen snack om att de där blanketterna man springer med till barnens förskola då och då, för att få ett intyg som säger att man verkligen har varit hemma och vabbat, ska tas bort. Varför då? Jo, för att man inte märkt någon skillnad. Det är lika många vab-dagar som tas ut nu som innan intygen infördes. Alltså var det inte direkt något större antal människor som utnyttjade systemet, föräldrar är helt enkelt hemma för att deras barn är sjuka. Tänk så bra att regeringen äntligen får veta att barn faktiskt blir sjuka, ganska ofta till och med, med eller utan intyg hit och dit.

Mig själv

Nu har jag sovit många timmar och känner igen mig själv igen. För att hålla mig vaken igår kväll packade jag flyttkartonger, så fort jag satte mig i soffan så somnade jag. Men det var ju en ganska bra aktivitet eftersom vi flyttar om bara två veckor nu! Längtar som satan! Nu står det kartonger här överallt och det känns allmänt smutsigt hur mycket man än försöker städa.
Stackars V har varit sjuk hela veckan som jag varit borta, så idag blir det min tur att ta hand om henne. O vill också vara hemma, han har ont i halsen. Men mest tror jag att han har saknat mig, även om han inte vill erkänna det riktigt. Tänk att tonåren kan komma så tidigt, han är ju knappt sex år! Igår när vi bara satt och chillade på köksgolvet med barnen så sa jag till min hubbie att han borde brottas lite med sin son. Det har jag nämligen läst någonstans, att gossebarn behöver brottas med sina pappor. Så som den goda fadersfigur han är inledde han brottningsmatchen. Det är skönt att vara hemma med alla mina sötnosar igen!

Hemfärd

Nu har jag landat och ligger här på sängen, ungefär i samma skick som potatismos, ja det är så känslan är i hjärnan i alla fall. När man flyger så här långt och samtidigt lider av sömnsvårigheter blir det ganska intressant. Det är lite som att man varit full, allt känns lätt dimmigt. Jag har suttit och glott på massor av olika filmer, konserter och tv-serier (som jag minns delar av i alla fall), ätit tysk flygplansmat (som jag inte rekommenderar) och sen bara stirrat allmänt för att få tiden att gå. 

Det sista flyget hem, från Frankfurt, var faktiskt helt ok. Morgonen började precis gry, och jag fick nästan en religiös känsla när solen sken så ihärdigt ovanför det tjocka molntäcket. Det var nästan så att jag blev sugen på att göra det till en metafor över livet, så andlig blev jag där i luften. Sen försvann det religiösa, men bilden har jag kvar. 

På väg ut från flygplanet möttes jag av poliser och en sniffande schäfer, den gjorde en extra sväng runt mig. Det kanske berodde på den där nya handkrämen jag investerade i på taxfreen, som får mig att lukta starkt av tant. Fast tanter brukar väl vara ganska menlösa när jag tänker närmare på saken. På hemvägen körde vi förbi en mycket känd åkare av något slag, snowboard enades vi om till slut. Vi kom fram till att han delade samma flyg som mig, så det var nog han som var måltavlan. Jag kan inte mycket om sånt där, men efter viss efterforskning hos mindre, inte helt tillförlitliga källor kom vi fram till att snowboardåkare ibland har en förkärlek till gräs. Alltså till den sorten som går att röka. Detta hade väl polisen bra koll på helt enkelt. Tur att jag fick behålla min handkräm i alla fall, för jag börjar vänja mig vid tantlukten, den är så mysig på nåt vis. Nu ska förresten lilla tanten försöka ta sig en lur här. 

Hemgång/Djävulen bär Prada

Ikväll är det dags att åka hem. Jag har haft en fantastiskt bra semester här, det har varit en perfekt mix av soft häng och aktiviteter. Jag är inte en sån som gillar att styra upp en semester speciellt mycket. Jag tycker om att göra lagom många saker och vara spontan. Det har vi verkligen varit här, och dessutom har jag ju shoppat loss en del också, och det är en aktivitet jag skulle benämna som en favoritsysselsättning.

Idag kom ett störtregn, som det ofta gör här i Singapore. Vi stod under tak och åt glass och såg plötligt hur en mamma med barn ramlar med sin cykel. Vi är på väg att hjälpa men de tar sig upp snabbt och cyklar iväg. Hon var möjligtvis i chock för hon verkade lite stirrig när jag frågade om hon var okej. När vi lite senare går förbi där de ramlade ser vi ett par solglasögon ligga där i gräset. Förmodligen var de hennes, så vi stod där och velade: Skulle vi lägga dem på ett synbart ställe (fast då skulle nån bara sno dem) eller skulle vi ge dem till en vakt i närheten (fast då skulle han bara sno dem)? Så istället för dessa alternativ fick vi med oss dem hem, dessa ganska stora Pradaglasögon. Vi gick hela vägen hem och kände oss taskiga och tjuvaktiga, men jag intalade oss om att vi inte kunde gjort på ett bättre sätt. Men nu känner vi oss djävulsaktiga, och eftersom tydligen jag passade bäst i dem, faller den slutliga domen på mig, jag är djävulen. I Prada, om nu det kan vara till någon tröst.

Jag hittade lite bilder från den fejkade stranden

Pommes med tryffel och parmesan, inte fel alls

En väldigt lång träbro och så djungel

Ibland blev det shoppingpaus, för alla tre, i de små amningsrummen

Djävulens glasögon?

Semester: fortsättningen

Semestern rullar på här, dagarna går så fort så jag hinner inte med riktigt. Igår var vi på den konstgjorda stranden, den var väldigt snygg men det var inte så fräscht att bada där. Istället badade människorna, som till största delen var plaskande barn, i poolen. Havet användes dock flitigt av alla hundar som folk hade med sig. Idag bytte vi ut strandhänget mot shopping. Nu är finanskrisen i plånboken ett faktum, men hey, hur ofta är jag i Singapore? 

Nu när jag varit här i några dagar så har jag tänkt på vissa saker. Till exempel på att det finns servicepersonal överallt, det finns anställda som bara står och säger hej, det finns de som bara trycker på en hissknapp och de som helt enkelt bara står där utan att kanske veta varför. Det är sällan nån lång ringlande kö nånstans men ändå får man stå och vänta på hjälp i minst tio minuter. Ibland tänker jag att människorna här kan vara programmerade av aliens. De är trevliga och så men de verkar inte kunna tänka utanför boxen om vi säger så. Jag såg nån film för längesen där människorna gick runt med tom blick för att utomjordingar hade gjort nåt med deras hjärna, det är lite den känslan jag får här. Men rent allmänt tycker jag att det är ett mycket bra ställe att semestra på. Till största del såklart för att jag får vara med mina vänner och deras söta bebis, som är den snällaste lilla varelse jorden skådat. En nöjdare bebis har jag aldrig mött, det måste vara härligt att vara så där nöjd med livet tänker jag. 

Nu är det kväll här, vi har ätit min köttfärssås, simmat i poolen och alldeles nyss noga studerat ett pormaskplåster som K har använt. Vi delar flera intressen, ett stort sådant är att gotta oss i äckliga saker som pormaskar och annat gojs. Detta har varit en perfekt kväll med andra ord. 

Semester

Jag har det himlans bra här i Singapore. Igår inledde vi dagen på gymmet, följde upp med simtur i poolen, lunch på stan, shopping och pedikyr. Kvällen spenderades på mexikansk restaurang och två barer där den ena bjöd på slående utsikt och den andra på skön stämning. Möjligt att fler bilder dyker upp sen från vår lilla utekväll. Så skulle jag kunna tänka mig att leva på heltid, jo men faktiskt.

Fina lilla familjen!

Julstämningen är total här 

Ja, vintervarma jeans behövs här i 30-gradiga värmen

På väg mot lördagskväll

Helt okej utsikt från baren

Inte enligt plan men bra ändå

Igår eller när det nu blir (snurrig av tidsskillnaden) skulle jag byta plan i Munchen men vi blev så sena att alla resenärer missade sina fortsatta flygningar. Så det blev hotellnatt i Tyskland och avresa till Singapore 16 timmar senare. Hur som helst så är jag framme nu och det är grymt skönt! Det verkar himlans härligt här och trots maximal sömnbrist har jag redan lyckats shoppa en hel del. Får chilla lite med det nu (nån dag i alla fall) så att inte min plånbok drabbas av djup depression. Just nu har vi hemmaspa med mysbyxor och ansiktsmask. Eller Kristin är det som har den vita ansiktsmasken, jag är bara så jetlaggad att det ser ut som jag har en också.

K och jag tänkte ha en hälsosam vecka och inledde med detta. Oklart hur vi tänkte.

Sköna ringar från Top shop och Forever 21.

Det mesta från Top shop.

K med familj bor jägarns nice. Takterrass, ja tack. 

Zombies på spa. 

Mot Singapore

Nu äntligen har jag jobbat klart, hämtat barn och hämtat man och är på väg till Arlanda. Hoppas jag inte glömt nåt, passet är i alla fall med, resten brukar fixa sig. Har inget mer att skriva just nu, kanske resfeber? Adjö på en stund.

Morgontrött?

Min man brukar reta mig för hur jag ser ut på morgonen när jag går upp lite för tidigt för mitt eget bästa. Han tog nyss ett foto på sig själv där han härmar min morgonmin. Tydligen ser jag ut så här, han säger att ingen annan kan se så lidande ut. Jag vet inte jag, jag tycker att jag är ganska tapper. När alarmet går av sätter jag mig upp som en robot. Jag går upp direkt utan att snooza och gör alla mina rutiner extremt disciplinerat. För egen del hade jag tyckt att det var ett tecken på svaghet om jag hade legat och dragit mig, om så bara i två minuter. Man skjuter ju bara upp det oundvikliga, och att skjuta upp saker är inget för mig. Men baksidan av min studsa-upp-ur-sängen-taktik skulle väl vara den där minen då. Tur att den inte håller i sig så länge i alla fall.

Tonårskaos/middag

Efter jobbet kom jag på att jag var tvungen att växla till mig lite dollars och göra ett ärende på Zara barn. Så jag tog med mig hela härliga familjen till forum Nacka, där vi även passade på att inta vår sista middag ihop på en vecka. Det vi inte visste var att det var Idol-jippo där idag. Först var det ganska lugnt och barnen tyckte att det var grymt spännande. Men efter ett tag byttes lugnet ut mot hjärtskärande skrik från tonårstjejerna i lokalen. Oj, oj, V höll för öronen och hamnade i chock och jag blev plötsligt sjuk igen så vi kastade oss in i bilen. André var tydligen orsaken till all galenskap, han verkar vara årets flickfavorit. Hur som helst så mår jag bra igen nu när vi sitter i mörkret på väg hem, och V verkar inte fått några betydliga men hon heller. Nu ska jag hem och packa det sista och lägga mig tidigt. Imorgon åker vi till Arlanda direkt efter jobbet, sen ska jag bo på ett flygplan i två dagar typ.

(I skrivande stund skriker kottarna och bråkar för fullt i baksätet. Jag säger att vi släpper av dem så de får flytta in på Ica istället för att följa med oss hem. Då svarade O blixtsnabbt: Då får vi äta hur mycket godis vi vill. Bra där.)

Röda linjen

http://open.spotify.com/user/celinkan/playlist/5iKnOUSvtqtQVnhG2nPS6i

Den här grymt bra listan lyssnar jag på just nu på tåget.

Full rulle som man säger

Den här dagen har rullat på utan paus, därav min frånvaro här. Jag har varit på föreläsning, och blivit berikad, som min vän H skulle sagt. Det är så härligt när man lyssnat på en inspiratör, man fylls av nya uppslag och positiv energi. Sen gäller det bara att stanna i det...

Nu är jag på väg till Östermalm för en drink eller två. Att dejta en tjejkompis brukar också funka som inspiration, en av de bästa sätten att berikas på faktiskt.

Familjemiddag

Nu kör vi tillbaka mot Stockholm i höstmörkret, vi har precis vinkat hej då till mina päron. Visst är det så att man ofta blir liten igen när man är med sina föräldrar? Idag förfasade sig min bonuspappa över att jag går ut på klubbar till exempel. Det får ju verkligen inte mammor göra! Det framgick inte om pappor får gå ut på krogen, men jag antar det för det skulle bli fasligt tomt på stan annars. Många jag känner och träffar ute har ju ändå barn... 

Sen är det alltid lika kul att lyssna på päronens dialoger, som den här: 
- Om man skulle ta sig lite glass!
- Nej nu har du ju precis ätit tårta, tänk lite på vikten. 
- Ja men det är ju det jag gör, jag tänker liiite på vikten! 

Det är lite som en buskis, fast roligt eftersom det är ens egen familj. Gillar't!