Varje gång jag av nån anledning uttalar mig inom något av ovan nämnda områden nu för tiden, tänker jag att det är helt sjukt att min hjärna har lagrat dessa fakta som jag sen rabblar upp som en robot. En robot indoktrinerad av tidningen Veckorevyn. För det var den jag läste under i stort sett hela min tonårstid, en gång i veckan låg den där i brevlådan. Jag blev lika lycklig varje gång, denna blaska fylld med bikinitjejer, tester om hur man skulle få drömkillen, sminktips om hur man blev snyggare och träningstips som skulle göra en smalare. Möjligtvis var det nån gång då och då ett reportage om en stackars tjej som hade blivit mobbad i skolan eller så. Ungefär så såg väl innehållet ut på den tiden och jag misstänker att det möjligtvis ser ut så även idag.
Jag hoppas innerligt att hjärnans kapacitet inte är statisk och att man inte bara har 100 % och sen tar det slut. För i så fall har veckorevyn snott något värdefullt av mig som jag väldigt gärna vill ha tillbaka, det handlar väl om nån procents lagringsminne eller så där. Det hade jag gärna använt till att komma ihåg viktigare saker, utvecklande saker, saker som i längden faktiskt hade kunnat gjort nån skillnad. Men jag tänker anta att hjärnan är dynamisk och istället kan utöka sin lagringsfunktion vid behov, jag tänker anta att det inte är kört för mig. Men jag blir ändå lite orolig när jag tänker på att jag långt ifrån minns alla detaljer från universitetskursen "Den svenska modellen", men vilken minut som helst kan redogöra för er om hur man får perfekt silkeslena ben och ett bländande vitt leende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar