Hemfärd

Nu har jag landat och ligger här på sängen, ungefär i samma skick som potatismos, ja det är så känslan är i hjärnan i alla fall. När man flyger så här långt och samtidigt lider av sömnsvårigheter blir det ganska intressant. Det är lite som att man varit full, allt känns lätt dimmigt. Jag har suttit och glott på massor av olika filmer, konserter och tv-serier (som jag minns delar av i alla fall), ätit tysk flygplansmat (som jag inte rekommenderar) och sen bara stirrat allmänt för att få tiden att gå. 

Det sista flyget hem, från Frankfurt, var faktiskt helt ok. Morgonen började precis gry, och jag fick nästan en religiös känsla när solen sken så ihärdigt ovanför det tjocka molntäcket. Det var nästan så att jag blev sugen på att göra det till en metafor över livet, så andlig blev jag där i luften. Sen försvann det religiösa, men bilden har jag kvar. 

På väg ut från flygplanet möttes jag av poliser och en sniffande schäfer, den gjorde en extra sväng runt mig. Det kanske berodde på den där nya handkrämen jag investerade i på taxfreen, som får mig att lukta starkt av tant. Fast tanter brukar väl vara ganska menlösa när jag tänker närmare på saken. På hemvägen körde vi förbi en mycket känd åkare av något slag, snowboard enades vi om till slut. Vi kom fram till att han delade samma flyg som mig, så det var nog han som var måltavlan. Jag kan inte mycket om sånt där, men efter viss efterforskning hos mindre, inte helt tillförlitliga källor kom vi fram till att snowboardåkare ibland har en förkärlek till gräs. Alltså till den sorten som går att röka. Detta hade väl polisen bra koll på helt enkelt. Tur att jag fick behålla min handkräm i alla fall, för jag börjar vänja mig vid tantlukten, den är så mysig på nåt vis. Nu ska förresten lilla tanten försöka ta sig en lur här.