Dagarna. Kvällarna. Allt bara rullar på. Lämna barn, jobba och hämta barn. Livet är det som är hemma, det man gör när man är ledig. Jobbet, det är bara något man gör. Väggarna och människorna, det är inte något man egentligen själv valt. Livet är hemma, i de egna väggarna. Och de ser man alldeles för sällan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar