Jag har så länge jag kan minnas älskat otäcka serier och filmer. När jag var sju var det något barnprogram om varulvar och vampyrer. Sen kom serien V med de onda ödlorna. Sommaren när jag fyllde 13 eskalerade mitt lilla intresse. Jag och mina tjejkompisar hyrde varenda skräckrulle vi kom över. Vi förfasades, skrek, höll för ögonen och tyckte det var alldeles underbart. Fortfarande älskar jag skräckisar, både kvalitet och de med mindre ambitioner. Rosemary's baby måste ju i alla fall vara den snyggaste?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar