Trotsåldern i ett nötskal

Det blev lax, potatis, broccoli och romsås till middag. V har nog aldrig ätit den såsen förut men verkade älska det. Hon slevade på massor, säkert åtta gånger, tills jag var tvungen att stoppa för att spara några droppar åt den sena pappan. Hon åt och åt och åt, tills den sista tuggan skulle in. Då började hon skrika att hon absolut inte skulle ha sås och att det inte var gott. Tvärvändning alltså, och så ser mycket av tiden med en tvååring ut. Tur att de är så gosiga och roliga mitt i allt det där i alla fall.

O var inte heller nån muntergök vid matbordet. Han var sur för att han har så dåligt minne. Han sa att han inte kommer ihåg nåt från när vi var i Grekland för tre år sen. Jag sa att det är helt normalt att inte komma ihåg saker från då man var två år gammal. Då svarade han tankfullt att han i alla fall kommer ihåg att vi bodde nära poolen och att det stod 71 på vår hotelldörr. Ja, det är ju också helt normalt, eller?

Gatudans

Visst kollar man sällan på musikvideos nu för tiden? När man var tonåring stod MTV på i bakgrunden till vad man än gjorde och videos var en naturlig del av popkulturintaget. Nu blir det väldigt sällan (skulle säga aldrig), men den här stötte jag på av en slump och det är jag glad för, för det är ju gatudans! Åh, jag skulle kunna sitta en hel kväll och bara titta på folk som brister ut i dans och sång. Om ni har några bra klipp i lager, tipsa mig gärna!

Bortskämd och kravlös

Speciellt när man är sjuk är det extra lyxigt att ha en man som jobbar med tidningar. Den här högen fick jag nu, mycket uppskattat. Men jag blir också lite stressad av att jag inte kommer hinner läsa allt.

I det här numret av Family living är Underbara Clara med. Hon verkar stressa många har jag fått intrycket av, antagligen för att hon är så pysslig och husmorsaktig. Mig stressar hon inte ett endaste dugg, det är väl för att jag är så långt ifrån en husmor som man kan komma, och inte har behov av att vara det heller. Alltså jag kan ju laga mat och städa, men jag får aldrig dåligt samvete för att jag inte presterar på topp för jämnan.

Jag har märkt att speciellt tjejer får så många krav på sig själva när de får barn. Just ur den synvinkeln är jag nog en riktig dude. Jag har väldigt sällan dåligt samvete över saker som rör hem och familj, och det är inte för att jag gör ett fantastiskt jobb. Det är för att jag har ganska låga krav och inser att jag inte ska göra mer än jag behöver. Mina barn kommer nog inte direkt märka nån skillnad på om jag har bakat bullarna och pysslat ihop julpyntet själv eller om jag åkte och köpte allt på Coop en kväll. Så mitt hetaste tips idag blir till alla mammor: Tagga ner!

Minnen

Jag har försökt vila bort min förkylning så gott det går med två kottar här hemma idag. Medan O fick fria händer i köket under eftermiddagen så passade jag på att chilla och göra nya spellistor lite halvsovandes så där.  Jag lägger säkert upp nån här snart, jag brukar ju inte kunna hålla mig. Det blev mycket R&B från 90- och tidigt 2000-tal, många kära återseenden som jag har lyckats glömma de senaste åren. Bland annat stötte jag på en favorit som jag kunde utantill för tio år sen, av TLC. Tyvärr finns det ingen officiell video till den låten men den här är helt okej om man mest koncentrerar sig på att lyssna. Den tar mig tillbaka till en tid då jag var singel och spenderade mycket tid i min barndomskompis lilla etta vid Gullmarsplan. Hon var väldigt ordentlig och fixade och trixade mycket med smink och kläder just då och medan hon var upptagen med det låg jag på hennes golv och lyssnade på den här på repeat. 

Just det, vill ni förresten veta vad O gjorde i köket? Jo, han blandade vatten, gul karamellfärg, mjöl, socker och marshmallows. Sen gräddade han geggan i tio minuter innan han var nöjd. Jag tyckte att det såg ut som en spya, och det var O mycket nöjd med. För det var tydligen en Halloweenkaka som han bakat. Och vad passar inte bättre än en spya då liksom?          

Hemmadag

Idag är det dubbelvab här, plus att jag själv vaknade förkyld och hade tappat rösten. Det blir en spännande dag, jag är helt slut och kallsvettig redan och då har jag bara bytt en blöja och städat efter frukosten. Hoppas verkligen att vi alla blir pigga igen till helgen i alla fall.

Igår la jag upp en profil på några rekryteringssidor, jag tänkte att det kan vara bra nu när jag funderar på att byta bransch. Jag tog en snabb bild också, hoppas jag ser trevlig och anställningsbar ut. Ja hörni, vi får se var jag hamnar till slut, vem vet, jag kanske kommer fram till att jag inte alls ska byta bransch. Men jag hoppas ändå det just nu, jag blir så inspirerad när jag hör om människor som bara byter och hittar rätt mitt i livet. Jag vill inte bli en sån som tittar tillbaka och ångrar att jag inte vågade och satsade på riktigt.

Veckorevyn skolade mig

Ibland slår det mig att jag vet så mycket onödigt, speciellt inom det område som har med skönhet och yta att göra. Jag vet allt om vägen till en perfekt hy, hur man får bort celluliter (eller hur man inte får bort dem, för ingen kur fungerar väl direkt), hur man får superlent hår, hur man noppar ögonbrynen, att man måste peela sig, smörja sig och använda honung, olivolja och regnvatten till gud vet vad, för att bli snyggare.

Varje gång jag av nån anledning uttalar mig inom något av ovan nämnda områden nu för tiden, tänker jag att det är helt sjukt att min hjärna har lagrat dessa fakta som jag sen rabblar upp som en robot. En robot indoktrinerad  av tidningen Veckorevyn. För det var den jag läste under i stort sett hela min tonårstid, en gång i veckan låg den där i brevlådan. Jag blev lika lycklig varje gång, denna blaska fylld med bikinitjejer, tester om hur man skulle få drömkillen, sminktips om hur man blev snyggare och träningstips som skulle göra en smalare. Möjligtvis var det nån gång då och då ett reportage om en stackars tjej som hade blivit mobbad i skolan eller så. Ungefär så såg väl innehållet ut på den tiden och jag misstänker att det möjligtvis ser ut så även idag.

Jag hoppas innerligt att hjärnans kapacitet inte är statisk och att man inte bara har 100 % och sen tar det slut. För i så fall har veckorevyn snott något värdefullt av mig som jag väldigt gärna vill ha tillbaka, det handlar väl om nån procents lagringsminne eller så där. Det hade jag gärna använt till att komma ihåg viktigare saker, utvecklande saker, saker som i längden faktiskt hade kunnat gjort nån skillnad. Men jag tänker anta att hjärnan är dynamisk och istället kan utöka sin lagringsfunktion vid behov, jag tänker anta att det inte är kört för mig. Men jag blir ändå lite orolig när jag tänker på att jag långt ifrån minns alla detaljer från universitetskursen "Den svenska modellen", men vilken minut som helst kan redogöra för er om hur man får perfekt silkeslena ben och ett bländande vitt leende.

Snyggt silver och guld

Jag brukar blanda silver och guld ganska friskt. Jag föredrar såklart äkta vara (vem gör inte det?), men det blir det ju inte så ofta. Det enda tråkiga med det är egentligen att smyckena ofta blir fula snabbt. Detta bling hos accessora är i alla fall snyggt på bild.