Idag kom jag på vad jag ska bli. Jag ska bli en sån som vinkar och säger tack till bilisten vid övergångsstället. När jag går över ett övergångsställe känner jag mig alltid ivägen och småspringer fram lite skamset. Men idag insåg jag att jag alltid blir på gott humör när någon tittar på mig och vinkar trevligt, då det är jag som sitter där inne i bilen. Så nu ska jag sluta att springa med blicken ner mot marken och istället titta upp och se min medmänniska. Tänk så bra det är att byta perspektiv då och då, man upptäcker alltid något nytt och förstår den andra sidan bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar