Inställd brunch

Idag var planen att äta brunch på Moderna men på väg dit fick jag en magattack och trodde att jag skulle spy. Det släppte efter en stund men då tyckte vi att det skulle vara slöseri om det ändå skulle visa sig att jag blir magsjuk. Så nu äter vi sallad på NK istället. Det är också trevligt, och huvudsaken är ju att vi passar på att njuta av vår barnfria tid!

Livspusslet?

Igår kände jag att jag bara var tvungen att se en feel good-film och valde tyvärr denna rulle. Min man suckade men lät mig hållas. Hans suckar blev dock tyngre och fler ju mer vi såg, och jag förstår honom. Hela filmen var så hopplöst stereotyp att jag bara blev deprimerad. Inte riktigt feel good där alltså. Mamman slog knut på sig själv, hon skulle vara perfekt på jobbet och perfekt fru och mamma. Pappan jobbade också mycket, men han undkom helt prestationskraven. 

Jag undrar om folk (mammor och pappor) kan känna igen sig i allt det där?  Är vi ovanliga, jag och min man? Vi delar faktiskt ganska lika på ansvaret om barnen. Jag upplever det inte som att folk i min närmaste omgivning förväntar sig mer av mig som förälder bara för att jag är mamma och inte pappa. Jag skulle dessutom aldrig få för mig att ta på mig fler uppgifter än jag har lust eller tid för.

Det här med att pussla, jonglera och prestera som mamma, vad är grejen med de populära uttrycken? Jag kan säga hur en vanlig vecka ser ut hos oss: Vi hämtar och lämnar på förskolan lika mycket, min man och jag. Båda jobbar heltid, om någon har ett sent möte, nästan alltid bara jag, hämtar han lite extra mycket, eller så kan min bror hjälpa till. Middagen planeras och köps in för hela veckan under helgen. Vi har städhjälp, tvätten tar vi lite i förbifarten när det passar. Om jag behöver jobba över gör jag det oftast när barnen har somnat i sina sängar klockan 19.30. Vi har inga aktiviteter till barnen på vardagarna, vi kan bara ta det lugnt hemma. Vi vuxna tränar hemma och vi hinner följa både serier och titta på film tillsammans. När vi känner för det träffar vi kompisar och går ut på varsitt håll. Jag hinner ju till och med blogga!

Låter det här krångligt? Nej, det är faktiskt inte särskilt krångligt. Det är klart att man kan vara trött och slut i perioder, men det här kravfyllda pusslandet, det verkar så onödigt. Jag förstår de familjer som står inför andra sorters utmaningar än de vanligt förekommande, men för oss andra, vad är grejen med livspusslet? Jag tror att människor (kanske i synnerhet kvinnor) många gånger skapar sina egna problem genom de krav man sätter upp för sig själv. Bättre då att tänka som jag: Gör aldrig mer än du behöver. Livet blir enklare helt enkelt.

Djungelfeber

Herre gud, har ni sett vad som pågår på kanal 5 just nu? Ett program som handlar om blonda tjejer som placeras i den djupa djungeln. Den som bäst klarar vistelsen vinner ett pris av något slag. Om en minut kommer jag stänga av och gå och lägga mig. Jag har aldrig hört mer skrik i mitt liv, och då jobbar jag ändå med barn OCH har två söta gaphalsar hemma.

Jag lämnar...

min andra Justin hemma och drar på tjejkväll! Tänk att O är så kvick på att snappa upp allt jag säger och direkt börjar dra håret framåt så fort jag sagt att jag inte diggar det. För det här med hans nya frisyr fixade han faktiskt utan min hjälp...

Flytta?

Igår till räkorna såg vi Woody Allen-rullen Midnight in Paris. Den var fantastisk och jag tänker på den fortfarande. Jag älskar Allens filmer, han förmedlar så inspirerande miljöer att man bara vill ta sitt pick och pack och bli författare i Paris... Eller bli kulturell och flytta till Barcelona... Eller bli adlig och bo på en engelsk herrgård... Eller bo i New York i en mörk vindsvåning fylld av rödvin och böcker...

Ett skratt före sängdags

Rensat skafferiet

Igår fick min kollega en present av en annan kollega. Det var en plastpåse med rostad lök, pepparkakor och en öppnad förpackning café de Paris-pulversås. Det är lite samma känsla som den här goodiebagen ger mig. Ett ihopplock med lite av varje. Missförstå mig inte, jag är inte missnöjd, bara road.

Jag kom precis hem från den där bokträffen för bloggare, därav denna fyllda påse. Vi halkade in till dukat bord som var otroligt fint och gott arrangerat. Förutom den där presentationsrundan – där jag kunde berätta att jag har en mycket framgångsrik bokblogg (nej just det, det var ju hon bredvid mig inklusive alla andra i lokalen) – var det trevligt på alla sätt. Tack för ikväll Hanna!

Torsdag, det nya fredag

Jag har på senare tid kommit att älska torsdagar på samma sätt som fredagarna. Det som har höjt torsdagens värde är att jag har grymt bra jobbtider vissa fredagar, de är så bra att fredagen ibland är snarlik lördagen. Sen har vi Revenge, otroligt schysst torsdagsserie! För längesen, när jag var tonåring var det Rederiet som gjorde torsdagskvällen. Efter Rederiets fall blev torsdagarna aldrig riktigt bra igen, tills nu då.

Jag och min tv

Efter mötet idag slirade jag direkt hem på de hala vägarna. När jag hade parkerat bilen kröp jag upp för trapporna och la mig darrande i soffan. Nej, så illa var det inte, men nästan. Sen kollade jag på tv exakt hela dagen. Jag tänkte ge er en högst personlig recension, eftersom min dag inte har innehållit mycket mer än detta.

Repris av Melodifestivalen: Inte så bra låtar, men Loreens framträdande var bra. Och den där handen på rumpan, det var väl inte sååå farligt? Flinck är ju inte fräsch på något sätt, men jag tycker inte att han såg speciellt nedlåtande och förtryckande ut när han gjorde det.

Kardashians: Jag har aldrig satt mig in i den där familjen, men jag gillar ju dokumentära såpor så denna lät jag ögonen vila på. Det var inte jättebra, men lite roligt med pappans åldersångest. Han hade uppspärrade ögon som inte kunde blinka och bjöd hem tjugoåriga killar på öl och pizza.

Ellen Degeneres: Det satt ett snubbe i en fåtölj och pratade om någon sport. Sen somnade jag.

Ett program om brittiska par som letade hus i Spanien: De gick från hus till hus och utbrast hur fint allt var. Husen såg ut som skit, allt var galet fult och äckligt helt enkelt. Men det är tur att det finns de som kan förvalta allt det fula också.

Christine: Älskar den serien, men har inte sett alla avsnitt. Måste nog köpa boxen!

OC: Åh, min älskling (speciellt Seth Cohen) när den rullade. Fast sista säsongen var skum, det var synd.

En dokumentär på SVT: Den handlade om en tant som blev bortadopterad som barn och till slut upptäckte att hennes riktiga pappa var en känd countrystjärna. Jag tror att hon fick lägga vantarna på en hel massa pengar, men just då var middagen klar så det hann jag inte se. Annars var det ett mycket intressant program. Fast hela dokumentären var uppbyggd av efterkonstruktioner. Det känns alltid lite som en billig Hallmarkproduktion då. Men det kan vara lite trevligt ibland det med.

En dagens

Dagens...
goda: Grekisk hämtmat
värsta: intriger, hate it
bästa: väldigt nöjda föräldrar på jobbet
bästa tv-serie: Revenge
snyggaste: mintgrönt nagellack
roliga: när jag lekte anka på jobbet
classic: när V slickade på en lyktstolpe och fastnade

Pepparkaka

Jag tittar på Mästerkocken, men jag kan inte riktigt koncentrera mig. Jag sitter bara och stirrar på det där tjocka lagret brunkräm.

Ikväll...

tittar jag på Top model Sverige. Det är så väldigt pinsamt, var man så där blåst när man var 19 år? Antagligen var det så, skönt att det inte finns dokumenterat nånstans i alla fall. Det där falska självförtroendet som man var fylld av, vad handlar det om? Är det en ofrånkomlig ingrediens i människans utveckling kanske? När vi är små barn tror vi att vi klarar vad som helst, som unga vuxna låtsas vi att vi klarar vad som helst och sen, ja hur blir det sen? Ibland hör man folk säga att det är så skönt att bli äldre och få barn. Då mognar man och får en riktigt skön självkänsla och skinn på näsan. Jag kan inte påstå att jag nått ett inre lugn sen jag fick mina barn, jag väntar fortfarande på den där uppenbarelsen. Fast det kanske kommer smygande utan att jag märker det? Jag kan i alla fall glädja mig med att jag har kommit ganska långt från den där odrägliga tonåringen, bara det är ju fantastiskt när jag tänker efter.

Guldigt

Imorse hastade jag iväg på några ärenden och råkade komma hem med den här guldiga jackan från Vero Moda. Dessutom hittade jag en klocka på halva priset, jag kunde inte låta den ligga kvar där i butiken, så hjärtlös är jag bara inte. Snart bär det av på bio. Istället för barnkalas fick O välja att ta med en kompis på biomys, ett hett tips om man inte pallar svettigt, kladdigt och skrikigt kalas. Senare ikväll ska jag däremot iväg på 30-årspartaj, vi får väl se om det blir något av ovanstående. Sånt kan man aldrig veta innan kvällen är slut.

Nästa middag

Dags för andra sittningen. Svennemiddag är bästa fredagsmyset! Lite senare tänkte jag smita ut på tjejkväll, det känner jag att jag behöver!

Risk

Ursäkta krigsbilden, den känns inte helt okej, men jag måsta bara tipsa om bästa sysselsättningen på ledig tid just nu. Ta hem Risk-appen och spela. Jag är lite beroende tror jag, men det är det värt. Grymt kul.

Igår, i år

Igår var en lyckad kväll. Nöjda vuxna och glada barn. Mina barn var ganska självgående och klockan nio kom V och sa att det var dags att sova för henne. Så jag fick tillfälle att både påbörja och avsluta samtal. Flera gånger om dessutom. Det var god mat, roliga människor och min spellista. Med andra ord allt jag kunnat önska.

Idag sov jag så sent som jag nästan aldrig gjort, exakt klockan 9.20 klev jag upp. Vi har ätit blåbärspannkakor till frukost och inte gjort mycket mer än att få på oss mysbyxorna och hängt i soffan. En helt okej start på nya året.

Sysselsatta barn

Vuxna som roade sig

Nappflaskor och vinflaskor, inte alltid en dålig mix

Gott nytt år på er!

Vi firar med att göra en special med huvudpersonen i bloggen, alltså jag! Jag bestämmer här och nu att jag ska vara med på massa bilder, så blir det. Och så lite på mitt sköna gäng också förstås. Om några timmar åker vi och firar lite, många vuxna och många kottar, så det blir väl inte värsta röjet, men ändå. Gott nytt år allihopa!

Åh, nyårspuss!

Jag i tre dimensioner

Mitt fina halsband

Jag och mannen vid spisen

O chillar

Konstig bild på mig, V försöker med en outfitbild

Nya favoriten

Den här serien får mig att sitta uppe på kvällarna nu. Grymt bra!

Laddar

Varje jul måste jag se Christmas vacation (ett päron till farsa). Med den kan man inte misslyckas med julstämningen. Den är hysteriskt rolig och snygg. Inredningen är absolut bara för mycket, men jag diggar kläderna. Nu rullar den här hemma, barnen sover, min bror är på plats här med oss och imorgon vaknar vi till en morgon utan stress. Perfekt.

Julrulledags

Jag har tagit en paus från flyttslitet och kollar in denna rulle på femman. Jag älskar julfilmer, ju knäppare desto bättre. De flesta filmer i denna genre har ungefär samma innehåll: En tokig pappa som kommer undan med nästan vad som helst. Den förstående frun är traditionell och går ofta ut i morgonrock i snön utan att frysa. Minst ett av barnen har nån slags tonårskris, oftast dottern. Mannen känner att han måste mäta sin manlighet, ofta genom att köpa många klappar, hugga största granen och ha flest blinkande lampor på huset. Ibland när mannen gjort väl många tokigheter tar frun och barnen en paus och sticker. Då skärper sig den hopplösa typen till man och pappa, och fixar julstämning med äkta känsla och alla förlåter honom. Sliskigt, stereotypt och förutsägbart, men mot alla odds kan jag inte slita mig.