Överraskningarnas dag

Överraskning 1:
Det är ju vår ute! Jag som har varit inne i två dagar och vabbat har missat att vintern är över! I alla fall idag, imorgon kan det ju snöa igen. Man vet aldrig med mars.

Överraskning 2:
Jag jobbade i tio timmar och hann göra nästan allt på min långa att-göra-lista. I mitt jobb hinner man aldrig annars allt man vill hinna.

Överraskning 3:
Jag tränade på crosstrainern i 25 minuter trots att jag inte trodde att jag skulle ta mig upp från soffan. Visst räknas det som träning förresten? Jo, men det gör det.

Överraskning 4:
Att jag orkade de där grejerna på punkt nummer 2 och 3. Jag var nämligen vaken mycket i natt och vakade över min sjuka unge likt en lejonhona. Eller förresten, är inte lejonhonorna ute på jakt mest hela tiden och skiter i ungarna?

Så mycket oväntade saker som kan hända på en dag. Nu ska jag jag se på Sveriges mästerkock, så överraskningarna är ju inte ens slut än!

Vårbädden

Nu är jag inne på dag nummer två i vabb-landet. Det är då jag börjar vilja boa och fixa hemma. Jag googlar fina inredningsgrejer och kommer på saker jag vill styra upp och köpa. Nu har jag granskat utbudet hos de billigare kedjorna och hittat mycket fint att bädda med i vår.

Status här hemma förutom min inredningsfeber: ett stort barn som antagligen har slagit rekord i antal prickar vid det här laget och ett litet barn som har över 40 graders feber och kräks. Hoppas det här är den värsta sjukdomsfasen och att det nu bara blir bättre!

H&M

Zara

Zara

Hemtex

Prickarna

Imorse vaknade vi till två prickiga barn. Vattkopporna har anlänt! Jag är med andra ord hemma och vårdar småkottar. I mitten av veckan blir jag avlöst och får lite semester, alltså gå till jobbet.

Det jobbigaste med vattkoppor ur barnens perspektiv: att det kliar.

Det jobbigaste med vattkoppor ur mitt perspektiv: att vattkoppor är en sjukdom då man inte bara är prickig utan också jättejättepigg.

Kvällsgluttaren

Igår hände en väldigt märklig grej. Jag stängde in mig i vårt gästrum för att prata med min chef som väntade i luren. Det var runt läggning och ganska livat så jag behövde lite space så att säga. Jag tänkte inte på att tända lampan utan satt i mörkret på sängen, precis vid fönstret och stirrade ut. Rätt som det var står en tant i huset mittemot och tokvinkar. Jag hade inte tänkt på henne innan, det var inte så att jag satt och spanande. Jag pratade ju om viktiga saker och tänkte inte på var jag tittade överhuvudtaget. Hon fortsatte vinka i större och större rörelser, i säkert tre minuter. Tre minuter är väldigt lång tid i vinktid faktiskt.

Jag insåg att jag måste sett helt och hållet tokig ut. Jag satt där i mörkret och glodde rakt in i hennes kök där hon stod och plockade. Jag fortsatte kallt att stirra rakt fram och pratade vidare utan att låtsas om hennes ivrigt flaxande armar.

Tur att jag inte dök ner eller så, då hade det ju blivit ännu värre. Nu är jag mest orolig inför våren då våra vägar kanske möts på gården. Tyvärr har jag också gjort min man nervös, han misstänker att hon kommer tro att det är han som är fönstertittaren i mörkret. Fortsättning följer...

Vår nya familjemedlem

Eftersom vi inte kan skaffa husdjur får fina lampor flytta in hos oss istället. Den här otroligt snygga pendeln fick vi av min snälla mamma i helgen, jag är väldigt glad för det!
Om ni blir sugna finns den på Länna möbler och heter Calabash, den finns även i en mindre storlek och andra färger.

Bra start

Helgfrukost, kan vara det bästa med helgen faktiskt. Idag blev det pannkakor med blåbärssylt och grädde. Nu kommer jag rulla fram i några timmar, lätt illamående. Tur att den här söndagen inte kräver mycket av mig!

Ost, ost, ost

Vi har precis ätit en god middag i fantastiskt sällskap. Mina föräldrar, min mans föräldrar och våra barn som hållit sams i flera timmar. Tills nu då.

O skriker: jag hatar när V sitter så nära, jag får så mycket hår i munnen! Jag känner mig beklämd här, jag känner av ett litet hot mot mitt och V's trasselhårssläkte. Vi får se om vi kommer undan med hårsjälvförtroendet i behåll.

Till middag blev det canneloni fylld med spenat, ricotta och svamp. Till det ruccola, chèvre och pinjenötter i en trevlig sallad. Till för- och efterrätt blev det en massa ost. Som ni hör var osten huvudämnet för kvällen, helt i min smak.

Nu blir det "Pappas pengar", sjukt rolig grej som ska vara ett barnprogram men som vi vuxna älskar ännu mer.

Halvlek

Summering av halva lördagen:
Bästa 1: Min nya tröja som var billig och snygg. Älskar puderfärgat! 

Bästa 2: Italiensk lunch, näst bäst är att det blir italienskt till middag också. 

Värsta: Åka kommunalt. Jag får alltid hostattacker i samband med det, så även denna gång. 

Skön lördag

I helgen har vi besök av barnens farmor och farfar. Det blir en skön helg fylld av mat och kravlöst häng. Det blir en tripp med sparsam shopping och lunch ute och ikväll blir det melodifestivalen förstås. Jag inledde förresten dagen med jobb och betalning av räkningar, så nu tänker jag bara göra roliga saker resten av helgen!

Lite djup och lite flum

Jag är extremt trött och ligger och gaggar med mig själv i hjärnan, så som jag bara gör när jag är just så här trött.

Jag tänker på en planet som finns där ute i rymden. På planeten finns det liv. Många fattiga och olyckliga liv. Faktiskt är det så att väldigt många lever med sjukdom, krig och svält medan några få roar sig kungligt med överflöd i det mesta.

Den där lilla delen som har det så där bra måste ju vara så otroligt lyckliga. Fast det är de inte. De har alla sorters problem. Det är våld, otrohet, missbruk och utnyttjande av olika slag, som äger rum varje dag.

Och så finns det de som inte alls upplever något av det ovan nämnda, men de är ändå inte helt nöjda. De vill ha mer pengar så de kan åka på semester, de vantrivs på jobbet, de vill ha billig bensin och de kanske vill byta bort han och hon mot hen.

Ja hörni, planeten jorden måste vara den märkligaste planet världen skådat.

Tillbaka till rötterna

Idag var en sån dag då kylskåpet ekade tomt. Jag blev tilldelad att handla efter jobbet och slapp tänka på det där med att utfodra barn för en stund.

När jag klev in genom dörren med fyllda matkassar berättade V glatt att hon ätit pasta, oliver och nötter till middag. Jag blev ganska lättad när min man sa att det inte fanns något sparat åt mig. För att få barnen att äta denna spännande kombination sa han att det var stenåldersmat. Det var ett bra trick för de åt som tokiga, med händerna och allt för att få rätt feeling. Trots detta spännande tema är jag ändå glad att kylen nu är fylld med en massa goda grejer som bara väntar på att det ska bli helg.

Tid över

Jag är hemma och vårdar sjuka V idag. Det är inte ofta jag är hemma när det är ljust ute och har tid över till att fota inredningsdetaljer, men nu passar jag på! Jag har målat om vita stolar och sängbord, de är nu halvblankt svarta. Färgen är slut så jag hoppas att ni tycker det ser okej ut nu när jag blandar lite runt bordet. Det är inte min stil att ha tålamod att åka till K-rauta igen och köpa en ny burk, nu går jag vidare!

Husdjur

Nu har den officiellt börjat. Den där perioden då barnen lägger huvudet på sned och med utdragna tjat pressar en på att skaffa katt. Eller alla möjliga husdjur. O kan tänka sig en sköldpadda, en spindel eller fiskar. Han är smart, han vet ju att jag är allergisk.
V angriper ämnet på ett annat sätt. Så här sa hon nyss:
-Malte har katt. Vi har ingen katt.
-Nej, mamma är ju allergisk, jag blir sjuk av katter.
-Mamma kan gå bort.
-Ska jag flytta så du kan bo här med katten, pappa och O?
-Ja.

Ett skratt före sängdags

Till dig C

Jag har en kompis som kan bli lite, lite besatt av saker. Speciellt är hon besatt av sitt barn och av inredning. Därför känner jag att jag vill ge henne inredning så hon kan känna sig berikad här hos mig. Snart flyttar hon dessutom till hus och då misstänker jag att inredningshysterin kan eskalera, så det är lika bra att bjuda på.
Själv är jag ganska mätt, jag blir det när jag har flyttat och fått ordning på allt. Då är det ju liksom klart, det är ju det som är så skönt.

Trafikperspektiv

Idag kom jag på vad jag ska bli. Jag ska bli en sån som vinkar och säger tack till bilisten vid övergångsstället. När jag går över ett övergångsställe känner jag mig alltid ivägen och småspringer fram lite skamset. Men idag insåg jag att jag alltid blir på gott humör när någon tittar på mig och vinkar trevligt, då det är jag som sitter där inne i bilen. Så nu ska jag sluta att springa med blicken ner mot marken och istället titta upp och se min medmänniska. Tänk så bra det är att byta perspektiv då och då, man upptäcker alltid något nytt och förstår den andra sidan bättre.

Ett med naturen

Vi kom precis in från en slaskig promenad. Min man skämtade om att fjällvandra med mig. Jag skulle få panik av myggen, panik av att sova i tält, panik av att äta torkad mat. Och mest panik över toabestyr och hygien möjligtvis. Det skulle med andra ord vara förödande att ta med mig på såna äventyr, både för mig och sällskap. 45 minuter vid Mälaren känns mer lagom.

Framkallning

En sak som jag är otroligt nöjd med är att jag lägger tid på att regelbundet framkalla foton som jag fyller våra album med. Barnen har sina egna och de gillar verkligen att ta fram dem och titta i med oss.

Det som är lite jobbigt är att jag glömmer kameran väldigt ofta och istället fotar med telefonen, till bloggen till exempel. Så idag ska jag banne mig ta med kameran, vad vi nu än ska göra. För i våra album är det tvära kast mellan jul och sommar, allt däremellan är ganska oklart.

Hoppsan

Titta vad jag sprang på hos frisören, så snyggt. Färgen heter A roll in the hague/OPI.

En vanlig morgon

Nu ska Ruffsis (jag) precis iväg till frisören. Det blir skönt att få bort halva håret, inte på längden men på bredden. Jag tunnar mest bara ut mitt hår när jag besöker frisören, om jag inte gör det tar burret över och börjar leva av sig själv.

Jag vaknade vid fem imorse, precis som resten av veckan. Min hjärna är minst sagt knäpp. Jag kände att jag var i akut behov av yoga och mutade barnen med varierande tv-program. Det funkade ganska bra, förutom att V sprang under mig och hoppade över mig när jag stod och flåsade i mina positioner. Sen blev det lite svårt med balansen när hon kom med sin gamla kissblöja och absolut ville att jag skulle lukta...

Bebisrum=föräldrarum

Min bästa sysselsättning: Att hinna läsa i sängen innan jag somnar. Speciellt fantastiskt är det inför helgen när jag inte stressar över att gå upp tidigt nästa morgon igen.
Nu ligger jag här och roas lite elakt av folk som stylar sina barnrum. Ja, för det är ju föräldrarnas rum egentligen. Bebisarna fattar ingenting av den där snygga designen eller vad det kan vara. Och sen när bebisen blir ett litet barn vill den bara ha fula plastleksaker och affischer på Hello Kitty, och då är det inte så lätt att vara med i inredningstidningar längre.

(Jag är inte sur, jag bara observerar i godan ro och myser lite. Bara så ni vet).

Den tysta betraktaren

Idag på väg hem passerade jag en mindre bilolycka. När jag körde förbi poliserna på platsen tänkte jag på att jag verkligen älskar poliser. Jag skulle nog passa bra som polis eftersom jag även älskar ordning och reda. Men det skulle aldrig gå, för poliserna är ju mina idoler, jag skulle bli alldeles för nervös om jag dagligen omgavs av dessa bärare av lagen.

Ett annat yrkesfolk som imponerar på mig är läkare, men så är det väl för de flesta. De där läkarna tycks ju ha svar på allt och verkar himlans smarta. Men sen finns det två yrkesgrupper som skrämmer mig lite – psykologer och fotografer. Det kan tyckas att de har lite gemensamt, men det finns något som förenar dem. Dessa människor kan se saker hos en själv som man själv inte vet om. De synar, bedömer och analyserar. Visserligen på olika nivåer och plan, men precis lika jobbigt. Det är det där med att betrakta i det tysta som känns otäckt. Då blir jag nervös och pladdrig och då betraktar de ännu mer och ännu tystare. Är det bara jag eller är det normalt? Kanske dags ringa den där psykologen?

Rensat skafferiet

Igår fick min kollega en present av en annan kollega. Det var en plastpåse med rostad lök, pepparkakor och en öppnad förpackning café de Paris-pulversås. Det är lite samma känsla som den här goodiebagen ger mig. Ett ihopplock med lite av varje. Missförstå mig inte, jag är inte missnöjd, bara road.

Jag kom precis hem från den där bokträffen för bloggare, därav denna fyllda påse. Vi halkade in till dukat bord som var otroligt fint och gott arrangerat. Förutom den där presentationsrundan – där jag kunde berätta att jag har en mycket framgångsrik bokblogg (nej just det, det var ju hon bredvid mig inklusive alla andra i lokalen) – var det trevligt på alla sätt. Tack för ikväll Hanna!

Den där mannen

Det mest störiga med min hubbie just nu: att han absolut inte kan gå upp innan halvsju på morgonen. Det är sååå synd om honom då. Typiskt mediamänniskor, de verkar aldrig behöva stressa på morgonen.

Det bästa med samma man just nu: att han letar efter min telefon så fort jag ber honom. Och det är ganska ofta. Den kan ligga i badrummet, i kylskåpet eller i en gammal sko. Han är den enda som kan nosa upp den, för han känner mig bättre än vad jag själv gör ibland.

Sena vardagskvällar

Helt okej att komma hem till den här tallriken. Jag har haft möten tills sent och hann precis säga godnatt till mina söta småtroll. Imorgon kommer jag inte heller att vara en närvarande mamma, då ska jag på någon form av bloggträff. Jag är medbjuden som gäst, och det är inte för vilka bloggare som helst, utan för bokbloggare. Jag bloggar ju så oerhört mycket om böcker vet ni. Dessutom ska man ha läst en särskild bok innan, som ska diskuteras... Detta kan bli spännande, det största nöjet med allt är att jag ska få hänga med min sköna kompis som bjuder med mig på detta prosamys. Vi får se om jag känner mig berikad efter imorgon, vare sig det är av böcker eller rolig kompis.

Trassel och tvätt

Äntligen har vi landat framför Bolibompa, den lugnaste stunden på dagen. Alldeles nyss sprang jag runt här som en tokig. Jag kom på att vi får städat här imorgon och då måste det plockas innan, som all denna tvätt till exempel. Jag undrar om någon i hela världen tvättar så mycket som vi? Varför verkar det som att bara vi tvättar nästan varje dag? Går folk runt i smutsiga kläder eller har de hyrt ett magasin där all smutstvätt förvaras och så köper de nytt?

Vi har en slags mätare hemma hos oss, den mäter hur mycket el vi gör av med jämfört med våra grannar i huset. Vi förlorar varje vecka, varje dag och nästan varje timme. Dessutom med stora marginaler. Vad gör vi för fel, vad är det vi missar? Så här kan vi ju inte fortsätta!

Förutom tvätten ligger jag här och tänker på mina fina barn. Ett som är så stort helt plötsligt och ett som har det mest älskvärda trasselhåret.

Svartvitt + pasteller

Oavsett trender har jag alltid diggat svart, vitt och pasteller i min inredning. Ibland känner jag mig sugen på mer av det vita eller vill ha starkare färger. Men jag kommer alltid tillbaka till de där dova skalorna på ett eller annat sätt.

Blekning

Igår fick jag den här testburken av min söta Lpg-tjej. Hon är djupt oroad över mina pigmentfläckar i ansiktet och förbarmade sig över mig. Tanken är att jag ska behandla mig på riktigt hos henne sen. Så fort jag får råd. Detta måste även infalla när det inte är i närheten av vår och sommar, eftersom huden inte får komma i kontakt med solen närmsta tiden efter behandling.

Egentligen får inte min hud vara i solen i vanliga fall heller, men tyvärr slarvar jag en del. Det är som så att när jag var gravid med O fick jag dessa hudförändringar som nu kommer fram varje sommar. Men nu ska vi se om denna kur från Skin doctors hjälper något. Jag uppdaterar om tio dagar!

Köpfeber

Jag har inte fått den där känslan av att jag bara måste shoppa, på länge. Med länge menar jag faktiskt flera månader, och då menar jag att jag inte har köpt fler än ett nytt plagg per månad. Men så råkade jag segla in på topshop.com och mitt lugna shopping-jag var ett minne blott. Guuud så mycket snyggt, det här är inte bra för mig. Jag som ska ha ytterligare en snålmånad, det blir inte lätt det här. Eller jo, i ett verkligt perspektiv är mitt liv extremt lätt, så jag klagar inte. Bara lite.

Härligt rakt igenom

Tänk att kunna gå och klappa på hästar när man bor i Stockholm. Det är fantastiskt, just när man bor så som vi gör kan man verkligen både äta kakan och ha den kvar. Nära stan men så mycket natur att man skulle kunna tro att man är på landet. Det går inte en dag utan att jag tänker på att jag är så glad att vi flyttade. 

Hela helgen har varit så grymt skön, vi har gjort precis lagom mycket. Idag var vi i parken med kompisar, gick hem och åt hemmagjord pizza och precis när barnen började bli så där härligt övertrötta sa vi hej då. Nu väntar en kväll framför tv:n med jobb på datorn. Men det känns helt okej, mitt jobb är ändå roligt. Sorry att jag är äckligt positiv, men så får det vara ibland. Hoppas ni haft en lika bra helg! 

Skön lördag

Så skönt med en helg som är helt oplanerad. Jag har sovit bort min nackspärr och inte gjort nåt särskilt på hela dagen. Vi har inte ens hängt med några andra, och kvällen blir precis likadan. Ibland behöver man bara vara ifred och göra sånt som faller en in för stunden.

Min tur

Idag var det min tur att hitta på en ny middagsrätt att bjuda på. Jag valde torskrygg, potatismos med parmesan, broccoli och skirat smör. Grymt gott och lättlagat. Dessutom åt både de större och mindre, det är en stor bonus så att man slipper stå och steka korv vid sida om.
Nu ligger vi i soffan och väntar på fruktsallad som den snygga mannen hackar till i köket i skrivande stund. Sen fortsätter kvällen i soffan, jag har lyckats få nackspärr och klarar inte av mer aktivitet än så ikväll. Skönt med fredag!

Talets makt

Min hjärna är väldigt konstig på vissa sätt. En grej är att jag typ är synsk när det kommer till siffror. Det är inte alltid, men ibland kommer det ett tal till min hjärna, så här till exempel: jag frågar min man hur mycket pengar som finns på kontot. Innan han har hunnit svara säger min hjärna, 3750, 3750... tills jag fått svaret, som såklart var just det eller alldeles i närheten.

Så blev det idag igen. Jag stod i kön på Coop, jag fick talet 340 skickat in i min hjärna. Jag tänkte då att det inte stämmer, det låter billigt. Men väl vid kassan fick jag nån slags rabatt så det blev precis det. Är det inte märkligt? Det är faktiskt ganska ofta detta händer...

För att ingen ska få för sig att kidnappa mig nu efter denna bekännelse, måste jag tillägga att detta inte funkar vid någon form av spel. Jag har grym otur i alla slags spel, och så kommer det väl alltid att vara tyvärr. Men jag får roa mig med att gissa priset när jag handlar och sådär, det kan också vara spännande.