Många människor avskyr förändringar i alla dess former. De skulle aldrig vilja flytta och när de åker på en veckas charter längtar de bara hem. De vill att allt ska vara som det alltid varit, och om det helt plötsligt inte är det drömmer de sig tillbaka och idealiserar det som var då.
Man kan säga att jag är dessa människors totala motsats. Jag är impulsiv, känslostyrd och älskar förändringar. Jag tycker inte om avsked och låtsas därför inte om dem. Först flera år senare kan jag bli nostalgisk och sakna något/någon.
Men något så galet som den här texten uppmanar till, det är nog i vildaste laget även för mig. Jag nöjer mig med att fantisera om det då och då. Det får faktiskt vara bra så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar