Jag har speciella minnen till just chèvre, min pappa är fransk och varje sommar hälsade jag på honom i Paris som barn. Nån sommar när vi var i södra Frankrike (Nice tror jag), var jag hungrig på mellanmål när vi vandrade längs de trånga stengatorna i gassande solsken. Pappa svängde in i en liten ostbutik och kom ut med en brun pappåse. Där i låg den härligaste chèvre mitt minne kan minnas, och den skulle jag alltså få äta upp. Precis som den var, gräva med händerna och bara slafsa i mig. Jägarns vad gott det var, den där chèvren kommer följa mig för alltid.
2 kommentarer:
Charkuterier på fredagar? Det känner jag inte alls igen! Ostbricka möjligen.
Ostbrickan, klassikern från 80-talet. Det är rätt gött det med.
Skicka en kommentar