En av mina första skivor var en Salt n' Pepa-cd. Jag var 13 år och hade fått en stor, klumpig, svart stereo. En sån där för både kassettband, vinyl och cd. Det var till och med fjärrkontroll till den! Efter att jag fått den där musikmaskinen hittade man mig oftast på rummet helt inne i allt från New kids on the block till Iron maiden. Men den där Salt n' Pepa-skivan kommer jag ihåg lite extra mycket. Vi brukade allt som oftast spela in musikvideor hemma hos mig. En särskilt bra var den när vi klädde oss i plastpåsar, som blöjor, och ställde oss på gräsmattan (på framsidan såklart, vi var inte så blyga) och körde hårt till Push it. Jag kommer inte ihåg detaljer, som varför vi skulle ha blöjor, men hela sammanhanget är ett roligt minne som nog bara finns kvar tack vare musiken. För visst är det så, att oftast kommer man ihåg så mycket mer när man har musiken som riktmärke?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar