Vi äter adventsfrukost och pratar om hur annorlunda det var när vi var små. På julafton åkte vi hem till mormor och morfar. Där var det tyst och lugnt, det hände inte så mycket mer än korsordspyssel, köksfix och nötätande innan Kalle Anka, tomten och julbordet drog igång. Nötskålen och chokladasken stod framme på det mörka 70-talssoffbordet. Då och då tog man sig en hasselnöt eller chokladpralin. Allas favorit var såklart tvillingnöten i den röda chokladasken med bara en våning.
Nu för tiden firar vi också med släkten. Barnen är uppspelta och fyllda med förväntningar från att de vaknar, precis som jag var. Men de tar inte en nöt och chokladbit då och då. De proppar i sig sötsaker hela dagen lång, och nöjer sig verkligen inte med hasselnötter. Det är inte särskilt tyst och lugnt. Tv:n går hela dagen, ingen bryr sig längre om Kalle Anka. Vi vuxna kollar telefonerna, Ipaden och datorn så fort vi får tillfälle, vi kan inte få nog av att fyllas med information om både det ena och andra. Allt är större, snabbare och mer. Mer, mer och mer. Till och med tvillingnöten har bytts ut mot trillingnöt i chokladasken, som fått en till våning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar