Happy face

Ibland har jag en riktig skitdag, då sover jag ofta dåligt den efterföljande natten och bestämmer direkt på morgonen att den här dagen ska bli bra. Jag sätter på mig glada minen, som ger rynkor på tvären istället för på längden. Jag tänker inte låta någons dåliga humör ta ner mig och jag har oändligt tålamod med mina härliga, men ibland trotsiga, ungar. Nästan alltid funkar det, som igår till exempel, det var en sån dag där jag bara bestämde mig. Och se så bra det gick.

Idag på väg hem från jobbet slängde jag en blick i backspegeln och möttes av den bistraste minen jag skådat. Det hade kunnat vara jag kanske, nu när jag är så ynkligt sjuk, men nej det var det inte. Surgubben i bilen bakom hade verkligen bestämt sig för att det här var en skitdag. Eller kanske ett skitliv överlag, för så sur såg han ut att vara. Då tänkte jag på att vi människor är så bra på att haka upp oss på allt det dåliga. Vi ser sällan vår egen roll i alla dessa situationer som vi är så missnöjda med. Jag stöter på ganska sura människor i olika situationer, nästan varje dag. Tänk så sorgligt att de flesta av oss kan ha det så grymt bra, men lägger så mycket kraft till allt det dåliga. Därför ska jag nu ägna kvällen åt att tänka på alla snälla och inspirerande människor jag också möter, nästan varje dag.