Hemgång/Djävulen bär Prada

Ikväll är det dags att åka hem. Jag har haft en fantastiskt bra semester här, det har varit en perfekt mix av soft häng och aktiviteter. Jag är inte en sån som gillar att styra upp en semester speciellt mycket. Jag tycker om att göra lagom många saker och vara spontan. Det har vi verkligen varit här, och dessutom har jag ju shoppat loss en del också, och det är en aktivitet jag skulle benämna som en favoritsysselsättning.

Idag kom ett störtregn, som det ofta gör här i Singapore. Vi stod under tak och åt glass och såg plötligt hur en mamma med barn ramlar med sin cykel. Vi är på väg att hjälpa men de tar sig upp snabbt och cyklar iväg. Hon var möjligtvis i chock för hon verkade lite stirrig när jag frågade om hon var okej. När vi lite senare går förbi där de ramlade ser vi ett par solglasögon ligga där i gräset. Förmodligen var de hennes, så vi stod där och velade: Skulle vi lägga dem på ett synbart ställe (fast då skulle nån bara sno dem) eller skulle vi ge dem till en vakt i närheten (fast då skulle han bara sno dem)? Så istället för dessa alternativ fick vi med oss dem hem, dessa ganska stora Pradaglasögon. Vi gick hela vägen hem och kände oss taskiga och tjuvaktiga, men jag intalade oss om att vi inte kunde gjort på ett bättre sätt. Men nu känner vi oss djävulsaktiga, och eftersom tydligen jag passade bäst i dem, faller den slutliga domen på mig, jag är djävulen. I Prada, om nu det kan vara till någon tröst.

Jag hittade lite bilder från den fejkade stranden

Pommes med tryffel och parmesan, inte fel alls

En väldigt lång träbro och så djungel

Ibland blev det shoppingpaus, för alla tre, i de små amningsrummen

Djävulens glasögon?