Som jag ser det finns det ett område där man kan dela in människor i två läger: allt eller inget-gruppen och mittemellan-gruppen. Jag känner många som är mittemellan-människor. Dessa människor kan gå runt i livet och vara lite lagom nöjda med saker och tycka att det är helt okej. Det kan vara så där halvtrist på jobbet, äktenskapet är bra – men det slår inga gnistor precis och egentligen skulle man vilja flytta, men det är ändå okej trots att det är lite trångt. Livet rullar på och överlag går dessa människor runt och är lagom nöjda på en jämn nivå hela livet.
Jag kan ibland bli avundsjuk på dessa människors jämna nöjdhetsstatus, jag är nämligen absolut tvärt om. Jag är en allt eller inget-människa till 100%, såklart för det är ju alltid allt eller inget för oss i det här lägret.
När jag inte trivs så märks det på alla sätt, jag blir helt och hållet låg. Och så åt andra hållet, när jag är taggad är ingen så taggad som jag. Och just när man mår så där bra, då kan jag tycka synd om mittemellan-människorna, som aldrig får uppleva den där stora berusningen. För- och nackdelar med båda sidorna, och de får man leva med för man kan aldrig byta läger. Är man mittemellan kommer man alltid vara det och är man allt eller inget får man vara nöjd med det. Ja, inte så där mittemellan-lagom-nöjd förstås, för det kommer allt eller inget-människorna aldrig förstå sig på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar