När jag var nyopererad i somras och låg vaken en natt, tittade jag på en dokumentär om Bon Jovi på SVT. Jag har tänkt en del på den sen dess. Inte för att jag diggar bandet direkt, även om min första skiva faktiskt var Slippery when wet. Nej, jag har tänkt på den ur ett demokrati-perspektiv.
Bandet Bon Jovi är nämligen ingen demokrati och det verkar alla i bandet ganska nöjda med. Jon är ledaren som bestämmer och de andra följer. De förstår att de måste fortsätta göra det för att få sin del av kakan, så att säga. Alternativet är att lämna bandet och då slutar ju pengarna rulla in. Jon är tydligen en riktig affärsman och väldigt bra på det där med business, det sa alla i den där dokumentären. Så därför tjänar alla på den här överenskommelsen, fast att medbestämmande inte existerar.
Alltså verkar diktaturer funka i de fall alla får det de vill ha, eller hur? Jaha, det är alltså detta jag har funderat på, på sistone.
2 kommentarer:
Om man lyssnar till prof i folkhälsa, Hans Rosling, så spelar det inte så stor roll för folkhälsan vem som styr ett land - om det är t.ex. en president, en regering eller en militär. Huvudsaken är att statens medel fördelas på ett bra sätt. Därmed finns det länder som kanske inte har så mycket demokrati, men som har ett ganska friskt folk. Sen finns det länder som är demokratier, men där folk kan vara både fattiga och inte så friska. USA är kanske ett bra exempel på det. Det var ytterligare en vinkel på dina tankegångar, som jag kom att tänka på när jag läste ditt inlägg.
Intressant, så jag var något på spåren ändå :)
Skicka en kommentar