Lax och genus

V med den rosa muggen

Jamen, är det en matbild nu igen? Ja, faktiskt. Mitt liv är inte mer spännande än så under vardagarna. På morgonen sätter jag mig i bilen och åker till en förort långt borta. Sen gör jag saker hela dagen som jag inte kan berätta om eftersom jag har tystnadsplikt. Sen sätter jag mig i bilen och hämtar mina söta ungar. Väl hemma blir det i bästa fall en så här god middag.

Idag slängde jag ihop basilika, olivolja, vitlök och parmesan som jag geggade ut på laxfiléer i en form. Sen myste de i ugnen i 20 minuter på 225 grader. Under tiden kokade jag ris, smörstekte sparris och rörde ihop en sås av matyogurt, flingsalt, svartpeppar och honung. Sen var det bara att hugga in. Och som vi åt! Barnen var helt tokiga och började till och med bråka om de sista smulorna. Vi hade så trevligt så, ända tills V berättade att hon vägrade dricka ur den gröna muggen. Hon skulle ha den rosa, för det är en tjejfärg. Då satte jag i halsen.

Nu har jag kommit över den värsta chocken. Missförstå mig inte, jag diggar också rosa. Men det värsta jag vet är när man ska ha etiketter på allt. Kan vi inte bara få vara ifred, vi människor?