Lax och genus

V med den rosa muggen

Jamen, är det en matbild nu igen? Ja, faktiskt. Mitt liv är inte mer spännande än så under vardagarna. På morgonen sätter jag mig i bilen och åker till en förort långt borta. Sen gör jag saker hela dagen som jag inte kan berätta om eftersom jag har tystnadsplikt. Sen sätter jag mig i bilen och hämtar mina söta ungar. Väl hemma blir det i bästa fall en så här god middag.

Idag slängde jag ihop basilika, olivolja, vitlök och parmesan som jag geggade ut på laxfiléer i en form. Sen myste de i ugnen i 20 minuter på 225 grader. Under tiden kokade jag ris, smörstekte sparris och rörde ihop en sås av matyogurt, flingsalt, svartpeppar och honung. Sen var det bara att hugga in. Och som vi åt! Barnen var helt tokiga och började till och med bråka om de sista smulorna. Vi hade så trevligt så, ända tills V berättade att hon vägrade dricka ur den gröna muggen. Hon skulle ha den rosa, för det är en tjejfärg. Då satte jag i halsen.

Nu har jag kommit över den värsta chocken. Missförstå mig inte, jag diggar också rosa. Men det värsta jag vet är när man ska ha etiketter på allt. Kan vi inte bara få vara ifred, vi människor?

Säkert kort

Eftersom mina kottar ätit som små, små myror den sista tiden lagade jag pasta till middag. Det brukar sällan misslyckas, tycker både jag och barnen. Idag blev det pasta pomodoro med massor mozzarella och parmesan. Gott och enkelt!

PS Det här tycks mer och mer likna en matblogg, inte för mina färdigheters skull, men för att jag tycks föredra att fota mat. (Men det är ingen matblogg.)

Lärdomar

Det positiva med att vabba mycket är att man lär känna sina barn bättre när man måste umgås från morgon till kväll. Idag har jag till exempel lärt mig vad O önskar sig mest i världen: Fred på jorden, att hela världen är gjord av glass och att det inte skulle finnas sprayfärg så att ungdomarna kunde klottra.

V känner jag bättre efter idag då jag lärt mig att hon föredrar hundgodis. Hon satt så tyst och nöjd i vagnen att jag var tvungen att kolla hennes status lite närmare. Då såg jag att hon satt och knaprade på en torkad leverbit. Mums. 

Hemma i köket

Tro det eller ej, men av 300 vattkoppor var det fortfarande en som inte torkat imorse. Så vi kör rekordlång vab här, inte så bra för pengarna eller barnens energi. Eller för min energi för den delen. För jag har gått loss i köket. Först blev det sockerkaka och sen piroger. Jag har aldrig gjort piroger. Jag upptäckte precis i slutet av degknådandet att vi inte hade någon ättiksprit hemma. Så jag fick improvisera lite vilket resulterade i en deg som föll isär. Så fort man nuddade den till och med.

Men det mesta har ju något positivt med sig också, så även när det kommer till piroger. Fyllningen blev himla god, spenat, fetaost och champinjoner. Tror ni barnen åt? Nej, det var väl att hoppas på för mycket. Synd om dem, nu får mamman sätta i sig hela kakan själv då till efterrätt!

Om 100 år

Har ni tänkt på att alla filmer som ska gestalta framtiden i någon form, har en ganska likande bild av hur det ser ut om några 100 år. Oftast är det så att det är mörkt och kallt, det är konstgjort, människor går runt i likadana dräkter och kör flygande bilar. Det roligaste av allt är när dessa filmer ska föreställa världen 20 år fram i tiden, det blir ju så väldigt trovärdigt då. Eller inte.

Jag tror det var i förra veckan som de diskuterade framtiden i Morgonpasset. De pratade med någon vis man om att det man trodde skulle hända i framtiden, för kanske 50 år sedan, faktiskt stämmer ganska bra med hur vi lever nu. Man trodde till exempel att allt skulle styras med datorer och att man skulle kommunicera via dem. De skulle spotta ur sig långa pappersremsor med viktigheter, för det där med det papperslösa samhället, det hade man inte riktigt prickat in.

Men tänk om vår syn på framtiden idag skulle stämma in lika bra, det skulle vara väldigt deppigt. Möjligtvis skulle jag kunna gå med på flygande transportmedel och glassiga dräkter, men sen får det vara bra.

Söndagsplock

Idag rensar vi garderoben, bakar kladdkaka och matar änderna. Jag tror att vi hade med oss ungefär ett kilo bröd. Jag hoppas inte att de här fåglarna kör LCHF, då har vi sabbat deras diet ganska kraftigt.

Ekonomi/Missförstånd deluxe

Igår försökte jag prata med min snubbe om vår ekonomi. Han är lite som de där typerna i Lyxfällan som inte vet något om sina inkomster och utgifter och bara sitter där och gapar med tom blick. Därför försöker jag uppdatera honom ibland. Jag pratade lite om olika fonder men tröttnade efter en stund och gick istället in på min blogg för att kolla in min statistik.

Detta råkade min man se och blev alldeles vit i ansiktet.
– Har du investerat i fonder i Spanien, Grekland, Irland och Ukraina??!! Inte konstigt att vi måste leva så snålt! utbrast han med en röst i falsett.

Nej det hade jag såklart inte gjort, det är ju där vissa av mina läsare befinner sig. Tur det, om det hade varit vårt fondkonto hade vi varit ganska rökta!