Delikat morgon

Klockan sju gav jag mig ut. Det började med dimma över sjön som sedan försvann och gick över till klart och krispigt. Jag körde intervaller, men jag är verkligen usel. Jag har små örongångar och astma, vilket gör att jag får ont i hela huvudområdet när jag motionerar ute så fort det är under typ 20 grader varmt. Så fast att bilderna talar om frid och härlighet var det inte lika mysigt faktiskt (även om det var fantastiskt fint såklart). Små, delikata problem!

På tal om det sammanfattade O det ganska bra häromdagen. Just det här att vi lever i vår verklighet och egentligen bara kan jämföra med vårt eget tillstånd, ni vet: Små och stora problem, i-land och u-land, död eller levande.
Jag: Men tänk på barnen i Afrika, de är så hungriga och sjuka. Du borde vara glad.
O surt: Men, varför ska jag bli glad när jag tänker på de hungriga barnen?!

Grått hår

Imorse fick jag syn på tre grå hårstrån, och ett vitt. Jag blev skräckslagen för att jag blev påmind om min dödlighet. Så direkt efter jobbet åkte jag i ilfart till Coop och köpte hårfärg. Täcker grått hår till 100% står det på förpackningen. Här sitter jag nu i soffan, 49 kronor fattigare och evigt ung.

Intressant diskussion

I bilen på väg hem idag hittade O ett tampongpaket. 
- Mamma, vad är det här?
- Det är en grej för mammor.
- Men vad är det då?
- Bara en grej.
- Men... är det tabletter?
- Nej, man stoppar dem inte i munnen.
- Var stoppar man dem då?
- I ett annat hål i kroppen.
- Jaha, i örat som ett örhänge.
- Mmm...

Pasteller med sällskap

De flesta sakerna kan man köpa på nuncinredning.

Lite trassel

Jobbig dag på flera sätt, jag hade nog behövt se den där Snuten-filmen idag faktiskt. Fast det går lika bra med den här bilden, från en av mina filmfavoriter, Annie Hall. Jag har älskat Woody Allen-filmer så länge jag kan minnas. De utspelas i fantastiska miljöer, de handlar oftast inte om något mer speciellt än livet självt och är bara allmänt suveräna.

Barnrum #1

Lite svårt att hitta exakt det man tänker sig på en bra bild, men det här är lite av vad som är planerat till O's rum.

Tonåren

Mitt liv innehöll extremt många känslor när jag var tonåring. Snabba, stora och ombytliga känslor. Så är det väl för många under just den perioden. Jag kom dock på ett effektivt botmedel mot dessa stormar av depp. Snuten i Hollywood. Och Nakna pistolen. Jag såg dessa rullar minst en gång i veckan under två år för att muntra upp mig själv. Det var inte så att jag tyckte de var överdrivet bra, men de fyllde sitt syfte. Därför blev jag lite sentimental när jag stötte på den här bilden. Den häftigaste polisen på 80-talet tror jag.